Everyone is on drugs

Nu ska ni få veta! Att idag har jag skolkat från skolan för att plugga lite eftersom jag har inte bara en utan tre inlämningar till fredag nästa vecka. Men, nu verkar det som jag har blivit klar med mina grejer till Skapande Svenskan så det är "bara" hemtentan på nio böcker och 12-14 sidor kvar. Skööönt. Har lyckats pilla ihop en sida av den iallafall men har galet mycket böcker kvar att läsa känns det som. Jag tänkte att jag lägger upp det så att jag tar en fråga i taget och de böcker som hör till varje fråga så förhoppningsvis ska det väl gå relativt smärtfritt.

Tänkte ge er en sneakpeak på grejerna jag skrivit till Skapande Svenskan, första grejen är en dikt som skulle vara utformad efter ett visst mönster. Den är jävligt kass, för jag kan inte rimma alls. Andra grejen är en temaflätning, vi fick sex textfragment att välja på och tre av dessa skulle vävas in i nån liten historia. Ganska lustiga uppgifter alltså, men here it comes!

---

Hur tråkig blir inte dagarna
när allt är grått och trist.
När du i likhet med gnagarna
pälsar på dig som en feminist.

Nog längtar du efter våren,
så gör även jag.
Att äntligen få visa låren,
och klä sig efter behag.

Fast visst kan vintern vara vacker,
och du slipper alla biattacker.

---

Dagens första händelse: en blomma sade mig sitt namn på stigen som redan började fyllas av friska, bleka färger. Vattenfallet kammade sitt hår genom granarna och narrade mig i skratt, men vid den skimrande bergstoppen fick jag plötsligt se gudinnan. Fantastiskt vacker stod hon där, gudinnan som slutligen skulle bli min fru. Varje dag, vid ungefär samma tid såg jag henne. På samma plats, alltid på väg till sitt jobb, precis som jag. Jag undrade ofta över vad hon gjorde, hennes namn, vem hon var. Så en dag, till synes utan någon som helst anledning steg hon in på mitt kontor, vackrare än någonsin. Det blonda håret böljade och glänste i solen, hon var klädd i en tunn sommarklänning och var barbent. Jag minns att jag drog efter andan, tagen av hennes skönhet. Hon var onekligen en gudinna!

Så kom den dagen vi gick ut på vår första träff. Jag tog henne på middag och bio och fast än jag var nervös kändes det hela bra. Jag promenerade henne hem och dansade sedan gatan vidare, yr i huvudet av lycka. Strosande genom staden hörde jag glada skratt och tillrop och jag styrde mina steg dit. Det var en man, lång och gänglig som kallade sig för Kiruna-Sven. Inför ett tiotal personer läste han dikter, jag stannade en stund för att lyssna och jag minns särskilt en dikt:


Jag försökte memorera den, ville behålla den för alltid som ett minne av kvällen men sakta försvann den ur mitt vetande.

Vi fortsatte träffas, jag och gudinnan. Jag stormtrivdes, tänkte på henne var och varannan minut och slutligen tog jag mod till mig och yttrade de sex ord jag aldrig skulle kunna ta tillbaka:
-    Vill du gifta dig med mig?
Bröllopet stundade en afton i juni. Hon var, klädd i benvitt, skönare än en saga och jag hade aldrig kunnat förställa mig en högre lycka. Tillsammans flyttade vi in i en röd villa med vita knutar, samåkte till jobbet var dag och efter något år började vi försöka skaffa barn. Det visade sig inte vara en särskilt svår uppgift och på några år hade vi två lintottar farandes i huset. Sista steget in i det riktigt vuxna livet tog vi när barnen kom upp i skolåldern och vi beslutade att skaffa en hund. Den där hunden alltså, den blev min död..

Jag minns dagen så väl. Det var en lördag och vi tog sovmorgon. Med hustruns huvud på min arm låg jag länge vaken. Varm av lidelse ville jag famna henne, ville säga de vackraste orden jag kunde hitta på, ord som jag lärt av Kiruna-Sven, han som diktade visor och sköt sig med dynamit. Jag kände lidelsen stiga och blodet bulta och just i det ögonblicket började hunden gny och krafsa på ytterdörren. Ilskan steg upp inom mig, men jag klev upp och tänkte att hunduslingen ska få sin promenad. Sedan ska jag väcka gudinnan med mina kalla händer mot hennes kinder, jag ska kyssa henne ömt och därefter ska vi älska..

Med tankarna på annat håll klev jag och hunden ut för att korsa gatan mot den lilla skogsdunge som fanns på andra sidan och i exakt det ögonblicket var det över. Jag hade stegat ut mitt framför en långtradare och pang! Jag var död.