Everyone is on drugs

Jag har inte bloggat på länge av olika anledningar, dels för att jag egentligen är alldeles för lat för att skriva om mitt liv och dels för att min farmor har dött.. Jag har bara inte orkat.

Min farmor var fin. Hon var alltid glad när man träffade henne, bjöd på en sjutusans massa fika mest hela tiden och ville åka på Knalleland. Jag har en massa minnen från när vi var hos farmor som små, särskilt ett när jag tror vi skulle på kattutställning, vi hade i alla fall med katterna och Tussie försvann. Det visade sig att hon blivit instängd under farmors bäddsoffa och legat där hela natten! Farmor hade en fin gosedjurskanin också, Stampe. Den lekte vi i stort sett alltid med när vi var där.

Jag kan inte riktigt smälta att min farmor är död. Det känns så himla overkligt, som ett sjukt elakt skämt.. Jag väntar fortfarande på att få brev av henne, liksom. Det känns galet jobbigt just nu, jobbigt och overkligt. Känner mig avdomnad och tom, fast jag är så himla himla ledsen. Det känns.. fel.

R.I.P