Everyone is on drugs

Jag har börjat göra lite planer för 2010, eller åtminstone mål att uppfylla. Än så länge har jag inte kommit längre än att:

1. Skaffa en lägenhet
2. Sjunga så jävla högt i duschen att en granne knackar/slår i väggen/golvet/taket.
3. Ha så högljutt sex att en granne knackar/slår i väggen/golvet/taket.
4. Sluta knäcka fingrarna på riktigt! Tre års nyårslöfte nu så nångång måste jag nog lyckas lösa det.
5. Hitta en riktig man.

Ja, ni ser. Avancerade grejer. I övrigt är allt fina fisken! Jag sliter på posten, har ont i fingrarna och är allmänt tjohej. Imorgon ska jag ner på stan och fixa den sista julklappen och köpa alkoholhaltiga drycker. Sen ska jag byta julklappar och på kvällen blir det uppesittarkväll med Frida och Tommie (ja, pensionärsvarning!!!).

Eller vafan, allt är inte alls fina fisken. Jag känner mig utelämnad! Överkörd! Blassé! Som om jag inte betyder nåt! Det är nog bara en felaktig tanke men det känns lite så. Som om jag är ett sistahandsval för alla. Äh.

För övrigt: ingen som bjuder på nyårsfest eller är sugen på vuxenparty?